nuheter

Fyra sensommardagar i Bergafjärden.
  Havet låg blankt, vindarna var sydliga, solen värmde och tystnaden... 
  Mörkret kom enligt hösttidtabellen och då växte himlen ända till stjärnorna.
  Att bara för ett ögonblick få vara en del av den stora tystnaden...
  Havets andhämtning och rymdens oändliga...
  En liten del, men en del...

  Vid några tillfällen rullade dimman in över fjärden.
  Den omfamnade Brämön, Lörudden, Björkön och Slåudden.
  Den krockade med Gråskärsbådan,
  som ser ut som en lyxkryssare på rymmen sedan skarvarna slog sig ner där.

  Sedan tog den sig an Skigan, Bergafjärden och Gumsekullen.
  Dimman.

Vi vilade någon timme i denna omfamning.
Stillheten blev ännu mer stilla
och existensens vassa kanter lindades in i bomull.
Vad hade Heidegger sagt om detta "vara"?

Det var småfåglarna som först bröt dim-förtrollningen.
Korta, snabba rörelser i en trädtopp,
en försiktig signal 
och efter en stund steg fiskeläget Marna fram som en uppenbarelse.
På andra sidan av fjärden.

På verandan har vi bytt fönster och behöver inte längre sätta upp luckor.
I stället gardiner med Tjechov-stämning.
Dom passar till dimman.

Hemkommen till Stockholm ser jag att Lavrov och Kerry ler mot varandra.Till och med skrattar tillsammans?
Ulla