Vem är det som styr, egentligen?
Årets europeiske bästsäljare är 94 år. På kort tid har hans skrift översatts till 30 språk och sålts i tre miljoner exemplar. Han är inte debutant. Han var en av de 12 som höll i pennan när FN:s deklaration för de mänskilga rättigheterna skrevs fram 1948, för övrigt den ende av de 12 som fortfarnde är i livet.
Stéphane Hessel har med sin text "Indignez-vous!" träffat en vital punkt i vår europeiska mentalitet. Den att ha någon slags kontroll över det som händer, system för en samhällsutveckling som rimmar med våra föreställningar om frihet, rättvisa och liknande grundvärderingar. En slags demokrati, helt enkelt, med god vilja och sunt förnuft. Inte minst förnuft!
När omsorgen om sjuka och gamla försämras, när våra ungdomar går arbetslösa och dagisgrupperna blir större... När stressen ökar och pensionerna smälter ner på börsen... då kommer frågan: Vem är det som styr, egentligen?
Hur tas allmänintresset - som klimatfrågan, till exempel - till vara? Vem värnar medborgarnas intressen, när marknaden löper amok med hela nationer?
Stéphane Hessel har varit med förr. Som aktiv i franska motståndsrörelsen. Som fånge i Buchenwald. Som framstående diplomat och samhällsbyggare efter andra världskriget. Han vet att ett värdigt samhälle fordrar att man engagerar sig, är vaken och handlingsberedd. Han sänder en signal till oss i Europa, som säger att demokratin har varit i fara förr, människovärdet hotat. Och att det bara är vi själva som kan göra något åt det.
"Säg ifrån!" heter skriften på svenska. Just nu vandrar arbetslösa ungdomar från Madrid till Bryssel för att säga ifrån. Förra lördagen hade de nått Paris och det var stora demonstrationer på anrika Place de la Bastille. Våra medier rapporterar inte om sådant, man gör sina val.
Marknaden är, till skillnad från klimatet, skapad av människor, nog måste vi kunna ta tillbaka styrförmågan över den. Den ska vara till för människorna, inte tvärtomT
Ulla indignerades och skrev
Stéphane Hessel har med sin text "Indignez-vous!" träffat en vital punkt i vår europeiska mentalitet. Den att ha någon slags kontroll över det som händer, system för en samhällsutveckling som rimmar med våra föreställningar om frihet, rättvisa och liknande grundvärderingar. En slags demokrati, helt enkelt, med god vilja och sunt förnuft. Inte minst förnuft!
När omsorgen om sjuka och gamla försämras, när våra ungdomar går arbetslösa och dagisgrupperna blir större... När stressen ökar och pensionerna smälter ner på börsen... då kommer frågan: Vem är det som styr, egentligen?
Hur tas allmänintresset - som klimatfrågan, till exempel - till vara? Vem värnar medborgarnas intressen, när marknaden löper amok med hela nationer?
Stéphane Hessel har varit med förr. Som aktiv i franska motståndsrörelsen. Som fånge i Buchenwald. Som framstående diplomat och samhällsbyggare efter andra världskriget. Han vet att ett värdigt samhälle fordrar att man engagerar sig, är vaken och handlingsberedd. Han sänder en signal till oss i Europa, som säger att demokratin har varit i fara förr, människovärdet hotat. Och att det bara är vi själva som kan göra något åt det.
"Säg ifrån!" heter skriften på svenska. Just nu vandrar arbetslösa ungdomar från Madrid till Bryssel för att säga ifrån. Förra lördagen hade de nått Paris och det var stora demonstrationer på anrika Place de la Bastille. Våra medier rapporterar inte om sådant, man gör sina val.
Marknaden är, till skillnad från klimatet, skapad av människor, nog måste vi kunna ta tillbaka styrförmågan över den. Den ska vara till för människorna, inte tvärtomT
Ulla indignerades och skrev
Möten på Moderna i Malmö
Ett snabbesök på Moderna museets filial i Malmö. Här visas verk från den tidiga modernismen, perioden 1900-1920. Det är verk av Picasso, Braque, Matisse, Kandinsky, Duchamp , Munch m fl. Plockat ur Moderna museets samlingar, de flesta väl kända och ofta betraktade, men nu i nytt sammanhang.
Intressant detta med relationer. Även för etablerade, för länge sedan avslutade "tavlor" eller skulpturer händer något när de kommer i nytt sällskap. Här kommer man också nära konstverken, salarna är inte så stora, det skapas en intimitet, som inbjuder till möte och samtal. Fint!
Här visas också "Plegaria muda" av den colombianska konstnären Doris Salcedo. Jag kommer in i en stor sal med kala väggar och en väldig massa bord utplacerade. Först tror jag att jag kommit fel, att dörren jag öppnat lett mig till ett magasin. Men så är det inte.
Jag går runt en stund bland borden, undrande. Efter en stund kommer en känsla av sorg krypande, tung och kärv. Det är en märklig upplevelse och den får så småningom sin förklaring. Det här är en kyrkogård, men ingen vanlig, där de döda vilar i frid på en skyddad, vacker plats. Här lever unga, obegravda och osörjda själar, orättfärdigt torterade och mördade av Maktens företrädare. I Colombia. På Guantanamo. I Irak... Ett memento: här hamnar vi när människovärdet inte hålls i helgd.
Intressant detta med relationer. Även för etablerade, för länge sedan avslutade "tavlor" eller skulpturer händer något när de kommer i nytt sällskap. Här kommer man också nära konstverken, salarna är inte så stora, det skapas en intimitet, som inbjuder till möte och samtal. Fint!
Här visas också "Plegaria muda" av den colombianska konstnären Doris Salcedo. Jag kommer in i en stor sal med kala väggar och en väldig massa bord utplacerade. Först tror jag att jag kommit fel, att dörren jag öppnat lett mig till ett magasin. Men så är det inte.
Jag går runt en stund bland borden, undrande. Efter en stund kommer en känsla av sorg krypande, tung och kärv. Det är en märklig upplevelse och den får så småningom sin förklaring. Det här är en kyrkogård, men ingen vanlig, där de döda vilar i frid på en skyddad, vacker plats. Här lever unga, obegravda och osörjda själar, orättfärdigt torterade och mördade av Maktens företrädare. I Colombia. På Guantanamo. I Irak... Ett memento: här hamnar vi när människovärdet inte hålls i helgd.
