Vide ung, vintern är över


Foto A Dyring, 2010 05 10

Jazz i kyrkorum

De svartas kyrka i New Orleans, St Augustine Church, är proppfull av människor. Jazztonerna fyller rummet. Den vitklädda, svarta prästen skrider sakta in. Jag sitter nära gången. Snuddar nästan vid hans kritvita kaftan. Den rör sig knappt när han passerar. Så stilla och värdigt går han. Trodde jag! Plötsligt ser jag ner på de välputsade, svarta skorna som sticker fram nedanför kaftanens kant. De förflyttar sig till musiken. Mycket tydligt. Karln jazzar ju fram. Kyrkan invigdes 1842 och blev en av landets mest integrerade. FPC, free people of color, fick tillstånd att köpa kyrkbänkar till sina familjer och slavar. De vita i området svarade då med att köpa fler bänkar. Det kallades ”War of the pews”, striden om kyrkbänkarna. Den vanns av FPC. Nu samsas alla i bänkarna och njuter av jazzmusiken som fyller kyrkorummet. En bra idé för att fylla tomma kyrkor hemma? Att tänka sig våra präster dansa in till psalmerna! Barbro

Släktkrönikan omprövas, generna spökar

Ja, då var det alltså klart. Vi är släkt med neandertalarna. Vi har några gener gemensamma. Svante Pääbo har lirkat fram denna sanning ur diverse benbitar, och strax dessförinnan fann han genetiska bevis för att det funnits en annan människoart i Sibirien. Det fyndet kallas X-kvinnan och består av en liten ynka benbit från ett litet barn. Man vet ännu inte om denna varelse tillhörde en särskild grupp för sig.

Vår backspegel har blivit för liten. Den måste omformas, kanske bli konvex så vi ser en vidare horisont. Samtidigt är det motsägelsefullt, detta att endast de allra minsta genetiska beståndsdelarna kan sprida ljus över liv och villkor på de allra längsta mänskliga tidsavstånden.

Jag undrar om neandertalarna var alltför slösaktiga, om det var det som gjorde att dom gick under. Kanske hade de inte lust att samla i ladorna utan fröjdade sig med sina kompisar på dåtidens Stureplan. Kanske åt de upp hela dagens rätt för sina familjer, och satte sig att njuta av maten i grottan - tills allt tog slut och vintern kom. Vad vet man? Borta är de i alla fall. Och nutida paralleller finns. Fastän nu har vi Euro och pedagogiska förhållningssätt. Syndabockarna är hursomhelst många. Kanske borde vi också skylla på generna, om min hemmagjorda teori skulle stämma.

Annagreta






Fri utsikt mot vatten

Det blåser behagligt svala vindar på promenadstråket längs med Missisippi i New Orleans. Förr var utsikten mot vattnet stängd av byggnader. Nu har en waterfront öppnats. Stråket kantas av bänkar där en massa människor  kopplar av medan de spanar in den livliga trafiken av hjulångare.  Strömmarna är starka och varje dygn transporteras över en miljon ton sediment i floden.

Vid Slussen i Stockholm gör man snart tvärtom. Den fria utsikten mot söt- och saltvatten ska täppas till med hus för att bli av med blåshålet.
Barbro


RSS 2.0