Hur hamnade han där?
Bernhard är nu på väg norröver. Efter fem veckors "karantän" i den sydtyrolska buschen anser han sig ha kollat färdigt på murmeldjuren bakom Monte Bianco och pressat lagom många Genzian för att det ska räcka i hans herbarium. För vad annars skulle en stackars sur Bernhard hitta på i solituden? Han hade närapå blivit miljöpartist på kuppen, men då avgick Isabella så då blev det inget med den saken.
Så han monterade sitt visir och gick norröver med stora kliv. Knappt hade han närmat sig Berlins utkanter förrän han hörde dansmusik, det dunkade ordentligt bakom några snygga parkträd. Han skymtade damer. Det luktade fest. Snabbt monterade han av sig kappsäck och vandringsskor för att vigt byta till kostym och lackskor (!) - en detalj som Lebensmenschan smugit ned i packningen "utifallatt".
Ingen avkrävde honom passersedel eller ID, men folk nickade gillande åt hans stora visir. Han kände faktiskt lust att kasta loss och bli ett med hopen. Plötsligt kom La Merkel in genom en vackert snidad dörr, hon bar ett godkänt munskydd som matchade hennes blå kavaj. Bernhard gick genast fram till henne och bjöd upp. Tanzen Sie bitte mit mir, Sie sind wunderbar sogar, fick han fram, och hon hann inte hämta andan utan nickade nådigt. Tillsammans gled de ut på terassen och månen sken. Ich gehe bald nach Schweden, sa Bernhard, som en liten bit konversation. La Merkel nickade tyst och sammanbitet. Bernhard hade ju inte dansat på länge men lyckades föra det hela i hamn - just då Macron närmade sig i oklanderlig outfit. Han doftade sommar sol och brustet läder. Kvällen blev lång, Bernhard kollade på några trista typer som han avskydde på direkten, och sen stod han ett bra tag på terassen och svepte en Barbarossa light - vad det nu är - utan att ens blinka. Musiken fortsatte, Macron dansade frenetiskt med en långhårig docka från Niedersachsen och Die Ursula gick omkring och log. Bernhard började undra var han lagt kappsäcken, men beslöt vänta med den saken tills festen klingat av.
Annagreta
