Från Kalahari till Carema
Om ordens makt handlar Carstens Jensens artikel i DN idag. En kort text, som är sitt ämne: ord med kraft. Han ser vårtecken inte bara i den danska rabatten, där krokusar börjat blomma, utan också i den danska politiken. Små spår av empati!
Kanske är det dags för oss alla att söka oss tillbaka till vår sanna natur, dra fram vår innersta längtan efter att göra gott, ta ut vårt grundläggande sinne för rättvisa ur garderoben och vädra det. Sluta kämpa och konkurrera, i stället mötas i samarbete, där olikheter respekteras och uppskattas.
Enligt Lasse Berg är det sådana vi egentligen är. Under årmiljoner har dessa egenskaper selekterats och inneburit överlevnad för vår art. Fredliga samlare utan hörntänder. Om man inte har hörntänder måste man utveckla andra strategier för sin överlevnad och det blev det fredliga samlandet och jagandet men framförallt ett odlande av sociala talanger, typ hjälpsamhet och samarbete. Empati och språk!
Lasse Berg driver tesen att snällheten finns i våra gener. I sina båda Kalahari-böcker, nu senast "Skymning över Kalahari" utvecklar han detta med varmt hjärta och stöd i ny forskning från en rad dicipliner, främst arkeologi och hjärnforskning.
Jag följer så gärna med honom på hans resor genom regnskogar och årmiljoner. Och det slår mig att de stackars Carema-miljonärerna råkat så vilse i sin pannkaka. Girigheten har slagit sina klor i dem och flugit iväg med dem till Cayman-öarna. Eller var det Jersey? Där sitter Girigheten nu och äter upp dem, inifrån och ut eller utifrån och in, jag vet inte. Men det blir inte mycket kvar av det som var en Människa.
Ändå har vi alla utvandrat från Kalahari. Utan hörntänder.
Ulla
Kanske är det dags för oss alla att söka oss tillbaka till vår sanna natur, dra fram vår innersta längtan efter att göra gott, ta ut vårt grundläggande sinne för rättvisa ur garderoben och vädra det. Sluta kämpa och konkurrera, i stället mötas i samarbete, där olikheter respekteras och uppskattas.
Enligt Lasse Berg är det sådana vi egentligen är. Under årmiljoner har dessa egenskaper selekterats och inneburit överlevnad för vår art. Fredliga samlare utan hörntänder. Om man inte har hörntänder måste man utveckla andra strategier för sin överlevnad och det blev det fredliga samlandet och jagandet men framförallt ett odlande av sociala talanger, typ hjälpsamhet och samarbete. Empati och språk!
Lasse Berg driver tesen att snällheten finns i våra gener. I sina båda Kalahari-böcker, nu senast "Skymning över Kalahari" utvecklar han detta med varmt hjärta och stöd i ny forskning från en rad dicipliner, främst arkeologi och hjärnforskning.
Jag följer så gärna med honom på hans resor genom regnskogar och årmiljoner. Och det slår mig att de stackars Carema-miljonärerna råkat så vilse i sin pannkaka. Girigheten har slagit sina klor i dem och flugit iväg med dem till Cayman-öarna. Eller var det Jersey? Där sitter Girigheten nu och äter upp dem, inifrån och ut eller utifrån och in, jag vet inte. Men det blir inte mycket kvar av det som var en Människa.
Ändå har vi alla utvandrat från Kalahari. Utan hörntänder.
Ulla
Bokens dag och bokens löv
Uppsalas och UNT:s bokensdagfirande var i år riktigt spännande. Mina favoriter Maja Hagerman och Torbjörn Flygt levde upp till mina höga förväntningar. Maja H lever mitt i sitt ämne, hennes engagemang är hundraprocentigt, också på scenen. Det är något speciellt att se en människa så helt gilla sitt gebit. Det uppländska landskapets små förhöjningar fick liv genom hennes korta berättelser om var de tidiga upplänningrna valde att ta rast, och var de sedan satte ner sina bopålar. Hennes bok "Försvunnen värld" är värd allt beröm.
När sedan Torbjörn Flygt på scenen gav oss en inblick i det studentikosa korridorlivet i Lund för 20 år sedan valde han att framföra den i stället för att läsa den i sin bok "Outsider". Jonas Karlssons blygsamhet satt som en smäck. Snyggt bjöd han sin del av kakan genom att läsa en bit ur sin bok "Spelreglerna".
Humor är inte fel en kväll som denna. Det är gott med lite distans, den känns lika viktig som djupet.
Min bok härhemma är nu naken. Dess blad satt länge fast, som en sky av milt tegelbruna blad. Löven har nu lagt sig i en tät matta, det prasslar när man går i den.
Annagreta
