nuheter

Jag tog spårvagnen till Korsvägen och redan där är det något i luften. Denna respektingivande trafikplats - ganska farlig, faktiskt - där trafikleder och spårvagnar korsar varandra hur som helst, den är inte att känna igen. Det har skett ett maktskifte. Där fotgängarna vanligtvis hastar skyggt och med fara för livet, där vimlar de nu oförväget över asfalt och spårvagnsspår. Blanka BMW kryper fram med svansen  mellan benen och spårvagnarna plingar artigt, som om de vore på väg till ett göteborgskt Skansen. 

 

Den här känslan av något alldels särskilt stegras allteftersom man närmar sig själva Mässhuset. Den torgliknande platsen vid entrén är som ett fluster en sommardag full av nektar. Det har för övrigt sagts mig att även järnvägssträckan Stockholm - Göteborg och X2000 just denna vecka är invaderad av ord och tankar som avviker skarpt från de övriga 51 veckornas. Affärssamtalarna smyger i hörnen och i stället porlar samtalen om livet och litteraturen. Bokplattora lär ha varit frekventa på tåget i år. 

 

Väl inne blir jag alltid lika överraskat överväldigad av myllret och mångfalden. Mässprogrammet blir tjockare för varje år. Snabbt förstår man att här får man lov att släppa all målinriktning och ambition. Det är bara att låta sig bli en del av detta kreativa myller och möta det som kanske finns runt hörnet. För där finns alltid någon eller några av alla dessa engagerade människor med sina budskap om nästan allt mellan himmel och jord. Man kan bli hög av mindre.

 

Och dessa ansikten som man bara sett på TV eller i tidningen, men som blir lite annorlunda i verkligheten. De känns bekanta, en stunds förvirring, men visst, det är ju Hanne-Vibeke Holt! Hon avlöser Ingrid Betancourt och talar om "förlåtelse". Eller var det möjligen "ursäkt"? Vikten av att be om, alltså.

 

Kändisfaktorn är hög och intrycken snurrar fortfarande. Lite i utkanten av de stora elefanternas show hittar jag ett bord, ett enkelt litet bord på en anspråkslös plats, men med guld! Det är bokförlaget Tranan med "läsning från hela världen". Det måste vara förlagschefen själv som jag möter; en stilig herre i sina bästa år och en litteraturens stolta tjänare, får man förmoda. Det är han som introducerat Thomas Bernhard för den svenska publiken och för övrigt många andra väsentliga författarskap vid sidan av allfarvägen. 

 

Det blev ett givande samtal om rytmen och musikaliteten i Bernhards språk. Han uppmärksammade mig också på en algerisk författare, Salim Bachi. Av honom har Tranan givit ut en bok med titeln "Döda dem alla".

Det låter inte lockande och det är ingen deckare, men en "angelägen" bok om vår egen tid. Texten är fångad mellan vackert formgivna pärmar och väcker mina sinnen mer än alla läsplattor. 

 

Temat för årets mässa var ju "Norden". Därför förvånade det ingen att se stora montrar och skyltar som ledde till Island, Norge, Västerbotten och Värmland. P O Enquist har för övrigt avancerat till instiftare av ett bokpris, som delades ut på Mässan. I år gavs det till Mara Lee för hennes bok "Salome". Det var en ung och allvarlig kvinna och jag förstod att hennes berättelse var ganska mörk. Något hon själv bestred. Jag har inte sett, läst eller hört något om henne tidigare men hoppas att Babel fångar in henne i något sammanhang.

 

Jessika Gedin hade håret utsläppt och även i den verkliga världen såg hon ut som om hon just klivit ut ur något berömt itterärt verk.

 

Utmattad räddade jag mig ut i trafikkaoset på Korsvägen.

Vilken härlig dag!!