Mera Bernhard!

De gamla mästarna kan man tröttna på, men kolla "Mina priser"! Den är en höjdare. Uppfriskande, för att inte säga välgörande.

Vad är det som gör att man/jag dras så starkt till den här Bernhard? Är det hans strävan att överhuvudtaget inte ställa sig in? Och att han lyckas så bra med det. Snacka om stryka mothårs!

I "Mina priser" är det en handfull modiga (?) eller aningslösa litteraturprisutdelare som valt att ge honom en utmärkelse. Av skam eller nödvändighet eller bådadera, det kan man inte veta. Ceremonierna vid utdelandet har alltid varit katastrofer för Bernhard själv och ibland också för arrangörerna.

Priscirkusen och dess agenter kläs av inpå bara skinnet och man skrattar och det känns så befriande. I slutändan står man där naken själv tillsammans med alla som förstått, inklusive författaren själv.

Han väjer inte för någonting, Bernhard. Och han blir som en drog.
Ulla

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0