Havspotatis och dubbeltut, plus kubing
Nu har Nationalnyckeln kommit ut med en bok om ryggsträngsdjur; Lansettfiskar och Broskfiskar. Det är en väldigt vacker bok med ett klokt upplägg och slående vackra, begripliga illustrationer gjorda av gräddan inom naturillustratörerna i vårt land.
Man kan lätt bli vän med havspotatisar om man till exempel dyker ned på 20 meters djup vid Svalbard eller möjligen ute i Kattegatt. En trevlig bekantskap, som liknar en bortåt 9 cm lång potatis, t ex King Edward. Den kommer inte att söka upp dig, för den sitter fast i koraller eller annat fast underlag på havsbotten. Det är egentligen en sjöpung, och det är också dubbeltuten.
Dubbeltut, tänker du. Vad är det som är dubbelt? Ja, dubbeltuten har i varje fall två sifoner, dvs hål för in- och utförsel av vattenströmmar. Den blir runt 3 cm lång och finns på torskens matsedel. Den är snyggare än havspotatisen om du frågar mig.
Sen omfattar utgåvan introduktioner och kommentarer av olika undergrupperingar. Henning Blom har bl a skrivt en lysande överblick över evolutionens lek med oss alla, där vårt släktskap med fiskarna tydliggörs.
Ett avsnitt omfattar rockor. Visste du att de kan ha en elegant nedhängande hudflik över ögat? Dessa hudflikar hänger ned - om rockan vill - så att slam hålls ute och sen tror man också att de skymmer ögat så att fienden inte ser dem.
Jag tycker ibland att mina ögon, särskilt på morgonen, har nåt liknande fenomen.Kanske visar det på en släktskap som ännu inte utretts.
Klorockan är direkt hemsk att skåda. Den finns utanför vår västkust men är inte större där än cirka 60 cm så det lugnar oss ju avsevärt. Men den har skarpa taggar längs ryggen och t o m längs ögonen.
Jag bläddrar fascinerad tillbaka i boken. En kubing fångar mitt öga. Det är en liten mörkbrun sjöpung med den allra elegantaste mönstring på hela ovansidan. Den är tillplattad, står det. Namnet Pyura Tessellata kommer av att den sågs utanför Peru, och ordet tesselatus betyder prydd med mosaikstenar. Namngivning av dessa djur är en fascinerande syssla som verkligen behöver lyftas fram. Som tur är ger Nationalnyckeln ordentligt utrymme för detta i böckerna.
Jag slits mellan två uppfattningar. Den "extra allt"-filosofi som präglar böckerna gör mig stolt och glad vid läsningen; det är totalt, det är vackert och kompetent. Den andra känslan är att man måste koncentrera stoffet, de långa artbeskrivningarna kan kortas ned, det skulle göra böckerna lite mera hanterliga, och dessutom billigare att framställa. Men nu är den här utgåvan i min hand och den har min fullaste beundran.
Annagreta
Man kan lätt bli vän med havspotatisar om man till exempel dyker ned på 20 meters djup vid Svalbard eller möjligen ute i Kattegatt. En trevlig bekantskap, som liknar en bortåt 9 cm lång potatis, t ex King Edward. Den kommer inte att söka upp dig, för den sitter fast i koraller eller annat fast underlag på havsbotten. Det är egentligen en sjöpung, och det är också dubbeltuten.
Dubbeltut, tänker du. Vad är det som är dubbelt? Ja, dubbeltuten har i varje fall två sifoner, dvs hål för in- och utförsel av vattenströmmar. Den blir runt 3 cm lång och finns på torskens matsedel. Den är snyggare än havspotatisen om du frågar mig.
Sen omfattar utgåvan introduktioner och kommentarer av olika undergrupperingar. Henning Blom har bl a skrivt en lysande överblick över evolutionens lek med oss alla, där vårt släktskap med fiskarna tydliggörs.
Ett avsnitt omfattar rockor. Visste du att de kan ha en elegant nedhängande hudflik över ögat? Dessa hudflikar hänger ned - om rockan vill - så att slam hålls ute och sen tror man också att de skymmer ögat så att fienden inte ser dem.
Jag tycker ibland att mina ögon, särskilt på morgonen, har nåt liknande fenomen.Kanske visar det på en släktskap som ännu inte utretts.
Klorockan är direkt hemsk att skåda. Den finns utanför vår västkust men är inte större där än cirka 60 cm så det lugnar oss ju avsevärt. Men den har skarpa taggar längs ryggen och t o m längs ögonen.
Jag bläddrar fascinerad tillbaka i boken. En kubing fångar mitt öga. Det är en liten mörkbrun sjöpung med den allra elegantaste mönstring på hela ovansidan. Den är tillplattad, står det. Namnet Pyura Tessellata kommer av att den sågs utanför Peru, och ordet tesselatus betyder prydd med mosaikstenar. Namngivning av dessa djur är en fascinerande syssla som verkligen behöver lyftas fram. Som tur är ger Nationalnyckeln ordentligt utrymme för detta i böckerna.
Jag slits mellan två uppfattningar. Den "extra allt"-filosofi som präglar böckerna gör mig stolt och glad vid läsningen; det är totalt, det är vackert och kompetent. Den andra känslan är att man måste koncentrera stoffet, de långa artbeskrivningarna kan kortas ned, det skulle göra böckerna lite mera hanterliga, och dessutom billigare att framställa. Men nu är den här utgåvan i min hand och den har min fullaste beundran.
Annagreta
Kommentarer
Postat av: Ingar
Värd en betydligt vidare publicering. Gack åstad!
Trackback
