nuheter

Per-Arne Bodin skriver en fascinerande understreckare i SvD som inte ger mig någon ro. Den handlar om ryssar som vinterbadar. Det har de uppenbarligen gjort länge och med olika föreställningar - och förmodligen också med olika resultat. Tidigare var det ortodox gudsfruktan och rening från synder, sen blev det snarare hälsosamt under sovjettiden, och nu är det blivit modernt, något för den moderna människan i hennes sökande efter upplevelser och styrkemanifestationer.

Jag har en bekant i Prag som brukade vinterbada. Han har med tiden lagt av, men jag blir inte förvånad om han tar upp det igen. Han studerade fysik i Moskva i sin ungdom, och därifrån har vi kanske hans badarvanor. Han säger att det är uppfriskande; det låter som världens understatement. Hans kroppshydda, måste jag motvilligt erkänna, ser inte ut att ha tagit skada. Han lämnade också forskningen för att bli politiker, möjligen en effekt av många stärkande vinterbad. Det blåser ju kallt på toppen, sägs det.

Bodin beskriver hur kejsarfamiljen i det gamla Ryssland förväntades stå intill vaken utan huvudbonad, redan det ett skapligt hjältedåd om man betänker att badceremonierna genomfördes den 19 januari (Kristi dopdag enl Ortodox tradition), som anses vara årets kallaste dag. Minus 50 var inte ovanligt då och där, tänk bara på de Sibiriska vidderna.

Ja, då är det heller inte underligt att det skrivs en och annan parodisk/satirisk bok om fenomenet. Andrej Kurkov har skrivit romanen "Presidentens sista kärlek", som finns på svenska. Den sägs skildra ett framtida toppmöte mellan Putin, Ukrainas president, Englands premiärminister och USAs president, ett toppmöte som äger rum i en vak. Putin utnyttjar omvärldens enorma respekt för den ryska kylan och spelar simmande (!) ut alla sina maktkort i en förhandling om något världsviktigt. Champagne och snittar flyter omkring i vaken. Det sägs att endast Ukrainas president förmår stanna kvar i vaken, de andra två pallar inte.

Det verkar vara en läsvärd bok, eller hur?

Annagreta