nuheter

Vad är en nyhet? Och vad är en nuhet? Diana Janses bok från Afghanistan lockar mig till funderingar kring såväl det etablerade nyhetsbegreppet som kring möjliga innebörder i nuhetsbegreppet. Nya ord sätter fantasin i rörelse.

Janse är en ung svensk diplomat som byter ett ombonat och bekvämt liv i Stockholm mot en placering i Islamabad med tjänstgöring på SIDA-kontoret i Kabul. Hon drivs av en önskan att "göra skillnad", "uträtta något gott för världen". Se om det är möjligt.

Hon berättar om strapatsrikt skumpande på nästan obefintliga vägar, hur människor försöker överleva bland ruiner och minfält och om lismande krigsherrrars falskspel. Hon spanar efter positiva tecken, efter hopp och leenden i människors ansikten. Hon jobbar och hoppas och allt går egentligen åt fel håll.

Det blir en mosaik av bilder. Rakt på sak, kort och konkret skildrar hon de verkligheter hon möter. En massa "nu". Att de tolkas av och genom henne finns heller inga tvivel om. Upplevelserna är personliga. Inget hymlande med generaliserande påståenden under objektivitetens täckmantel.

Hennes rapportering känns för mig som ett viktigt komplement till den mallade nyhetsrepporteringen från Afghanistan. Janses nuheter problematiserar och fördjupar, de har autencitet och i all sin förvirrande motsägelsefullhet för de den afghanska verkligheten lite närmare.

I nuheterna finns också känslan med, engagemanget, utgångspunkten för hennes vilja med projektet är redovisad. "En del av mitt hjärta lämnar jag kvar" kallar hon sin bok. En skön kontrast till nyhetsrapporteringens förmenta värderingsfrihet. Eller...?

Ulla