nuheter

Över stigen framför mig ned mot stranden skuttar en brunsvart kanin. Det går fort. Med ett djärvt hopp slänger den sig in i busken på höger sida. Kanske var jag alltför obehagligt nära. Skydd måste sökas.

Men ett tjockt snötäcke ligger över marken och buskens grenar. Den brunsvarta varelsen avtecknar sig därför tydligt och klart mot den vita bakgrunden mitt i busken. Konturer och former framhävs här mer än de skulle gjort på något annat ställe. Kaninen sitter blickstilla, stirrar mot stigen i väntan på att jag ska passera, övertygad om att vara i skydd.

Jag vänder mig om mot kaninen en sista gång när jag är förbi. – Var det du som kallades mycket slug, som var den som oftast kom på saker i sjumilaskogen? Visst, bror kanin, du är i skydd.

Barbro