nuheter

Nationalmuseum har öppnat sin nya utställning "Lust & Last" och det har givit eko i medierna. Heteronormativt och patriarkalt, skrev två konstvetare i DN häromdagen. Det finns en mängd aspekter som varit intressanta att lyfta fram i relation till de bilder som visas här. Forskarna Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbe antyder också att museet haft baktanken att förbättra besöksstatistiken. Utställningen marknadsförs med en imponerande frilagd bakdel och löften om nakenchock.

Jag har inte sett Nationalmuseums utställning, men associerar till utställningen "Fashion", som visades på Fotografiska i vintras.

"Fashion" är ett spännande begrepp och svårt att fånga in. Jag tänkte det skulle vara mycket modefoto, och sådant fanns, men detta var annat och mer. Tidsanda knaske. Fantastiskt foto från 50-tal. Man Ray. Martha Graham. Dior och Coco Chanel i egna höga personer och med utsökta kreationer. Dräkter, smycken, hattar...

Men altteftersom tiden gick och tidsanden utvecklades föll kläderna av och själva kroppen blev huvudnumret. Kvinnokroppen. Den sexistiska blicken blev alltmer märkbar och modellernas flörtigt inställsamma ögonkast ganska tröttsamma. Till slut såg jag bara ångesten i deras ögon.

Det fanns också manliga modeller, men då mest bögar och transar. Det är för övrigt intressant att konstatera hur tydligt bildspråket kan vara när det gäller att uttrycka just sexuell läggning.

Det som vi lägger i begreppet "fashion" går sina egna vägar och är framförallt inte politiskt korrekt. Utställnignen exponerade underströmmar i tiden, väl synliga - reklamen får sin näring här - men ändå på något sätt dolda.

Så man kan kanske säga att Nationalmuseum hänger på en trend, den med de lättklädda eller avklädda tidsandarna. Och nog är den trenden väl värd att problematisera!

(På bilden med den stora rumpa, som Nationalmuseums utställning säljs in med, är ansiktet delvis dolt. Modellen har ingen "blick". Men nog blev jag lite chockad, när jag fick veta att tavlan föreställer en knäböjande nunna.)
Ulla