nuheter

Egentligen är det obegripligt att man blir så uppslukad av Kafkas texter. Jag råkade ut för "Slottet" för några månader sedan och blev fast.

Hittade sedan Torsten Ekboms "Den osynliga domstolen" (naturligtvis hos min tunnelbanebokhandlare) och läste hungrigt med tanken att jag skulle bli lite klokare, förstå något mer, få grepp om vad som oroar mig i dessa texter.

Och vad fann jag? Jo, härlig läsning. Det är en fröjd att följa Ekboms associationsbanor och läsa hans spänstiga prosa. Det är lite av intellektuell injektion. Och förstås ger boken sammanhang i tid och rum. Men Kafkas texter låter sig inte fångas så enkelt och klokare blev jag väl inte. Kanske mer förvirrad men på en djupare eller högre nivå, beroende på hur man väljer att se det.

Språket hos Kafka är ganska torftigt. Innehållet ofta obegripligt. Instängdheten. Skuldproblematiken. Den lilla människan, som förirrar sig och går under i obegripliga maktstrukturer. Ja, här blir man infångad och det är trevligt att vara i gott sällskap, numera inte bara med Torsten Ekbom utan också med Annagreta.

Ulla