Växa sig stark genom problem
Vilken är den rättvisa bilden av en person? Den som andra ser – eller den som man ger själv? Är en bild sann bara för att man så ärligt man kan berättar om hur man upplevt en situation?
Det frågar jag mig sedan jag läst Elisabet Höglunds självbiografi ”En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar”. Hon är känd som en stark och framgångsrik person i nöjesbranschen och massmedia. Men i boken skriver hon utlämnande och personligt om svåra upplevelser som hon tycker har format henne som människa och yrkeskvinna. Barndomen med en alkoholiserad far och en känslokall och avståndstagande mor. Mobbing under skoltiden då hon kallades ”fetto”. Hån och förlöjligande av kollegor i journalistvärlden. Utsatt för konkurrens och avundsjuka när hon hade för stor framgång.
Är det här verkligen den sanna bilden som hon ger? Och vad säger det om henne och om journalistkåren? Det här är visserligen Elisabet Höglunds upplevelser som hon säkert beskrivit så verklighetstroget hon kan. Hennes bild är lika sann som någon annans. Men jag tror inte att journalister är värre än några andra yrkesverksamma.
En sak står dock klar efter läsningen. Alla motgångar har vässat fram en styrka hos henne. Om man inte slås ned av problem kan man tydligen växa sig stark.
Barbro
