nuheter

-  Vad skönt att vi är på jorden, säger kvinnan bredvid mig när vi reser oss upp från föreställningen.

-  Men är det inte där vi varit hela tiden?

-  Jo kanske? Både och.

Vi gick ombord på rymdskeppet Aniara genom att passera via scenen. Men denna scen var samtidigt en spegelbild av oss själva, av teatersalongen.

Det som hände på scenen blev också en spegel av det som hände 1956, då när Harry Martinssons epos kom. Bakom oss krig och förstörelse. Framför oss ny teknik och nya rymder.

Då var jag tonåring, präglad av osäkerhet inför allt det nya som väntade i livet. Nu har osäkerheten blivit permanent. Ombord på rymdskepp  eller inte.

Barbro