Den vackra pagen i Sigüenza
Där ligger han alltså, Doncel, den vackra pagen i Sigüenza. Klädd i alabaster, korsade ben och stödd mot den ena armbågen vilar han på sarkofagen. Med en bok i händerna mediterar han med blicken förlorad i fjärran. För spanjorer personifierar han det medeltida idealet. En krigare som försvarar tron i strid och som når visdom genom läsning.
På vår resa från vardagen i ett höstligt Sverige har vi nått Sigüenza i de norra bergstrakterna i Spanien. Här böljade striderna fram och tillbaka mellan kristna och muslimer på fjortonhundratalet. Borgen högt uppe på klippan är befäst, numera omgjord till en parador. Också katedralen nedanför är byggd som ett befästningsverk med höga försvarstorn.
Man släpps inte fri att på egen hand ströva i kyrkan. Nej, som på så många andra håll i landet där det finns eftertraktade sevärdheter måste man ansluta till en grupp ledd av en lokal guide. Och han börjar inte visa något förrän man är minst sex personer. Till slut har vi uppnått detta antal. Guiden verkar inte alltför entusiastisk.
Äntligen låser han upp den tunga dörren till gravkammaren. Och där ligger han, skönt skimrande i alabaster, pagen. Så mycket till page kan han inte ha varit. En page ska vara en ung pojke. Men den här mannen var tjugosex år när han dog i strid mot araberna 1486. Han var dessutom gift och far till dottern Ana. Men han sägs ändå personifiera det yttersta i den spanska medeltida kulturen. Sett med kristna ögon.
Barbro
På vår resa från vardagen i ett höstligt Sverige har vi nått Sigüenza i de norra bergstrakterna i Spanien. Här böljade striderna fram och tillbaka mellan kristna och muslimer på fjortonhundratalet. Borgen högt uppe på klippan är befäst, numera omgjord till en parador. Också katedralen nedanför är byggd som ett befästningsverk med höga försvarstorn.
Man släpps inte fri att på egen hand ströva i kyrkan. Nej, som på så många andra håll i landet där det finns eftertraktade sevärdheter måste man ansluta till en grupp ledd av en lokal guide. Och han börjar inte visa något förrän man är minst sex personer. Till slut har vi uppnått detta antal. Guiden verkar inte alltför entusiastisk.
Äntligen låser han upp den tunga dörren till gravkammaren. Och där ligger han, skönt skimrande i alabaster, pagen. Så mycket till page kan han inte ha varit. En page ska vara en ung pojke. Men den här mannen var tjugosex år när han dog i strid mot araberna 1486. Han var dessutom gift och far till dottern Ana. Men han sägs ändå personifiera det yttersta i den spanska medeltida kulturen. Sett med kristna ögon.
Barbro
Kommentarer
Trackback
