nuheter

Valencia närmar sig. Det är grått och regn i luften. Sent på kvällen och man vill fort komma till hotellet. Men först ska vi bara till Konst och Vetenskapscentrumet, det som är skapat av Sebastiano Calatrava. Jag är trött och vill bara komma till mitt rum. Det räcker med intryck för idag.

                      Så släpps vi av från bussen. Vad är detta? Vit betong och glas och vatten reser sig i otroliga formationer. Är det valar, bestar med öppna tandrader som anfaller? Jag går runt de otroliga byggnaderna och försöker uppfatta formerna. Vi har bara fått tjugo minuter på oss. Vad hinner man då se? Linjerna speglas i vattnet som omger byggnaderna och återspeglar de långsträckta ytorna. Kvällen är kall för ovanlighets skull och jag går snabbt för att hinna runt. Är det här samma person som gjort Turning torso i Malmö? Jag kan inte se den byggnaden utan att samtidigt inom mig se hans teckningar av en manlig torso i olika vridningar. Jag vet att Calatrava också är konstnär. Han brukar måla akvareller av sina skapelser, ljusa, lätta, upplösta i rymden. Det måste vara enormt att få se sina visioner förverkligade. Men hur kan man övertyga finansiärer och beslutsfattare att det här är något att satsa på?

                      Själv har han skrivit om sitt verk “As the site is close to the sea, and Valencia is so dry, I decided to make water a major element for the whole site using it as a mirror for the architecture.”

Barbro