Vårflytt och förändringar
Kravet att anpassa sig finns där ständigt. Till andra människor och nya situationer. Ibland är det svårare än vanligt. Vill jag verkligen ändra? Är det inte bättre som det är?
De vände runt hörnan vid Vanadisplan och gick St Eriksgatan nedåt. Det var vår i luften men fortfarande kyligt. Här och var fanns isfläckar som man fick se upp med.
- Det är ju ledigt nu. Vad säger du?
- Men nu? Varför just nu?
- Det skulle bli mer utrymme.
- Jag tycker att det är bra som det är. Jag har då aldrig klagat. Dessutom är det för sent.
- Visst. Så är det väl. Men bättre sent än aldrig.
De hade kommit ner till korsningen över Hagaparken. Så tidigt på morgonen var det ännu inte många bilar i farten. Det gick lätt att ta sig över vägarna. De genade ned till stigen vid vattnet och rundade udden vid Stallmästargården. Ju längre de kom in i parken, desto mer ökade ljudstyrkan av morgontidiga starar och tofsvipor.
Hon tittade upp och såg en mörk skugga som seglade bort över trädkronorna.
- Förresten är det helt på tok för sent. Då när det skulle varit bra fanns inget intresse. Nu har jag ingen lust. Jag stannar hellre.
- Är det inte synd om vårfåglarna nu när det ska bli kallare igen.
- De klarar sig, sade han. Ingen fara. De kan anpassa sig.
Barbro
