Lena Persson, kaxfaktorn och hängbröstvänstern
Förr i världen fanns tidningen Moderna Tider, (någon som minns?), där skrev Lena Persson kåserier om modernt språkbruk. De är utgivna i boken "Utgiftskostymer och Pizzafrossor. Kåserier om moderna ord" 1997. Det är en liten pärla.
Hon var en fenomenal humorist, och en skarp iakttagare av språkliga krumbukter, nyskapelser och anglocismer. Hon påpekade vår svaghet för import av ord, oavsett om de gick att försvenska eller inte, oavsett om de egentligen behövdes eller inte, utan mest för att de bevisade att vi "hängde med". (Ibland var de ändå lite slående, ska erkännas, vilket hon också påpekade.)
Här några exempel:
År 1993 noterar hon att alla börjar ropa "Shit!" i stället för "O,nej!" eller "jävlar!" eller möjligen "Oh, God!" med engelskt uttal. Så länge har det uttrycket alltså hängt med. Andra ord på intågande i mitten på 90-talet var t ex "Att mörka" och "att odla höns", (hennes kommentar till detta uttryck var "Vilken tupp som helst är i alla fall intellektuellt överlägsen vilken rågåker som helst"). Ta sedan nöjesprofilen, knäckfråga (fast den senare kan spåras till juristspråkbruk 1944), ståpäls (heja Gunde Svan!), öken, hemsida, hängbröstvänstern (offentliggjort av Stig-Björn Ljunggren),boende, räkfrossa och kaxfaktor. Plus många fler dessutom.
Lena Persson tolererade inte engelska ord i svensk stavning, det fick inte gå hur långt som helst, helst inte till "sajberspejs", menade hon.
Vi som gillar detta spejs får ta oss i akt, vi har inget riktigt boende i rymden, men vi ska odla vår kaxfaktor där!
Boken finns säkert antikvariskt. Jag köpte mitt ex den 7 januari 1998. En nota från DNs restaurang från den dagen ligger i boken. Det kanske var så att jag tyckte mig behöva ta något av "den mentala biten" med mig hem, vem vet?
Annagreta
Hon var en fenomenal humorist, och en skarp iakttagare av språkliga krumbukter, nyskapelser och anglocismer. Hon påpekade vår svaghet för import av ord, oavsett om de gick att försvenska eller inte, oavsett om de egentligen behövdes eller inte, utan mest för att de bevisade att vi "hängde med". (Ibland var de ändå lite slående, ska erkännas, vilket hon också påpekade.)
Här några exempel:
År 1993 noterar hon att alla börjar ropa "Shit!" i stället för "O,nej!" eller "jävlar!" eller möjligen "Oh, God!" med engelskt uttal. Så länge har det uttrycket alltså hängt med. Andra ord på intågande i mitten på 90-talet var t ex "Att mörka" och "att odla höns", (hennes kommentar till detta uttryck var "Vilken tupp som helst är i alla fall intellektuellt överlägsen vilken rågåker som helst"). Ta sedan nöjesprofilen, knäckfråga (fast den senare kan spåras till juristspråkbruk 1944), ståpäls (heja Gunde Svan!), öken, hemsida, hängbröstvänstern (offentliggjort av Stig-Björn Ljunggren),boende, räkfrossa och kaxfaktor. Plus många fler dessutom.
Lena Persson tolererade inte engelska ord i svensk stavning, det fick inte gå hur långt som helst, helst inte till "sajberspejs", menade hon.
Vi som gillar detta spejs får ta oss i akt, vi har inget riktigt boende i rymden, men vi ska odla vår kaxfaktor där!
Boken finns säkert antikvariskt. Jag köpte mitt ex den 7 januari 1998. En nota från DNs restaurang från den dagen ligger i boken. Det kanske var så att jag tyckte mig behöva ta något av "den mentala biten" med mig hem, vem vet?
Annagreta
Kommentarer
Trackback
