Grattis på kvinnodagen?
En dam navigerar osäkert mellan isfläckarna. När jag kommer närmare spricker hon upp i ett leende "hej...". (Borde jag känna igen henne?) "...jag ber att få gratulera dig idag..." (Hon tar mig för en annan!) "...på alla kvinnors dag..." Och hela hon lyser av lycka över att vi just idag firar denna alldeles särskilda dag.
Jag kvitterar gratulationen så gott jag kan och vandrar vidare, förundrad över hur perplex jag känner mig. Fanns det ironi i hennes varma gest? Men en dag av 365 är ju bättre än ingenting och morgontidningen idag var kvinnornas, det kändes. En hel sida om att föda barn, till exempel.
Kulturdelen pryddes av en stor snopp följd av en intressant artikel om Freud. Hans berättelse om hur vi blir medvetna och människor, dvs om penisavunden. Här, mycket tidigt i livet, blir vi kvinnor varse att vi inte har någon snopp, och ur den avund som uppstår i detta ögonblick skapas strukturerna för underordning och överordning. Man kan alltså säga att det är vårt eget fel, allt beror på att vi går omkring och är så fult avundsjuka. En effektiv och slitstark berättelse med många bottnar!
Jag vet inte hur det är med er. Jag har då aldrig varit i närheten av minsta längtan efter att ha en snopp, det verkar dessutom vara rätt jobbigt. Däremot har förstås en massa snopp-saker lockat kvinnorna genom tiderna. Som rösträtt, frihet, tillträde till utbildning, status, bra lön.... En hel del av allt detta har vi införlivat i vår kvinnotillvaro. Numera kan man till och med predika i kyrkan utan snopp, så det går ju framåt.
Men det är nog sant att Freuds berättelse lever. I det undermedvetna hos oss alla?? Och då är det väl hög tid att lyfta fram den och granska den, som Anna Lytsy gör i dagens DN. Det är dags att pröva andra berättelser.
Ulla
Jag kvitterar gratulationen så gott jag kan och vandrar vidare, förundrad över hur perplex jag känner mig. Fanns det ironi i hennes varma gest? Men en dag av 365 är ju bättre än ingenting och morgontidningen idag var kvinnornas, det kändes. En hel sida om att föda barn, till exempel.
Kulturdelen pryddes av en stor snopp följd av en intressant artikel om Freud. Hans berättelse om hur vi blir medvetna och människor, dvs om penisavunden. Här, mycket tidigt i livet, blir vi kvinnor varse att vi inte har någon snopp, och ur den avund som uppstår i detta ögonblick skapas strukturerna för underordning och överordning. Man kan alltså säga att det är vårt eget fel, allt beror på att vi går omkring och är så fult avundsjuka. En effektiv och slitstark berättelse med många bottnar!
Jag vet inte hur det är med er. Jag har då aldrig varit i närheten av minsta längtan efter att ha en snopp, det verkar dessutom vara rätt jobbigt. Däremot har förstås en massa snopp-saker lockat kvinnorna genom tiderna. Som rösträtt, frihet, tillträde till utbildning, status, bra lön.... En hel del av allt detta har vi införlivat i vår kvinnotillvaro. Numera kan man till och med predika i kyrkan utan snopp, så det går ju framåt.
Men det är nog sant att Freuds berättelse lever. I det undermedvetna hos oss alla?? Och då är det väl hög tid att lyfta fram den och granska den, som Anna Lytsy gör i dagens DN. Det är dags att pröva andra berättelser.
Ulla
Kommentarer
Trackback
