Bra, Ulrika Knutsson!
I radions P1 hörde jag nyss ett inlägg av Ulrika Knutsson. Hon talade om det allt större intresset för böcker och teater. Samtidigt ser vi en tendens till allt mer reducerade kulturredaktioner. Allt färre ska skriva om allt mer. Snabba ryck, korta texter, vad betyder det för kvaliteten? Och urvalet?
Hon redovisade också hur man för ett antal år sedan ansåg att bokrecensioner krävde två veckors arbete, en för att läsa boken och den andra för att skriva - och reflektera. Hon berättade också om den svunna tid då ett recensionsarvode räckte för en månads vistelse i Paris! Jag vill minnas att hon pekade på 70-talet. Det imponerar, mest vad gäller hur kulturskribenter värderades.
Bra Ulrika! Det är sällan dessa saker vädras. Det är antagligen lite skämmigt - som det numera heter - att erkänna hur låga arvoden som erbjuds i dagspressen för recensioner eller kulturartiklar överhuvudtaget. (Fast det finns undantag i branschen, det måste också sägas.) Kanske har kulturens skrivare för lågt anseende. Hur är det bland ekonomijournalister? Kanske skulle Ulrikas nästa inlägg handla om den genren? Det vore spännande att se om min gissning är riktig. Att värderingarna skiftar, alltså.
I mitten av förra seklet rekryterade Lundequistska bokhandeln i Uppsala sina expediter med stor framgång. Det sägs att de inte fick nån lön eftersom "det var så fint att arbeta med böcker".
Annagreta
Hon redovisade också hur man för ett antal år sedan ansåg att bokrecensioner krävde två veckors arbete, en för att läsa boken och den andra för att skriva - och reflektera. Hon berättade också om den svunna tid då ett recensionsarvode räckte för en månads vistelse i Paris! Jag vill minnas att hon pekade på 70-talet. Det imponerar, mest vad gäller hur kulturskribenter värderades.
Bra Ulrika! Det är sällan dessa saker vädras. Det är antagligen lite skämmigt - som det numera heter - att erkänna hur låga arvoden som erbjuds i dagspressen för recensioner eller kulturartiklar överhuvudtaget. (Fast det finns undantag i branschen, det måste också sägas.) Kanske har kulturens skrivare för lågt anseende. Hur är det bland ekonomijournalister? Kanske skulle Ulrikas nästa inlägg handla om den genren? Det vore spännande att se om min gissning är riktig. Att värderingarna skiftar, alltså.
I mitten av förra seklet rekryterade Lundequistska bokhandeln i Uppsala sina expediter med stor framgång. Det sägs att de inte fick nån lön eftersom "det var så fint att arbeta med böcker".
Annagreta
Kommentarer
Trackback
