nuheter

Det gick fort mellan vide och syrén. När jag för en dryg vecka sedan for till Korsika kunde kylan fortfarande vara bitande här hemma. Där blommade allt, syrén, hägg, julros och valnöt. Det var en målarresa och en dag åkte vi på vindlande vägar upp till St Antoine som klättrade på en bergskam. Blev sittande kvar vid torget framför kyrkan på muren i skydd av träden. Jag var inte ensam. Flera av byns invånare gjorde mig sällskap. Trädkronornas skugga räckte till för oss alla. Motiv att måla  fanns runtom. Det var bara att vrida på huvudet, bybor, bergstoppar, landskap kultiverat av människor. Efter ett tag kom mina målarkamrater ner från den varma klättringen upp till byn i den gassande solen. Motiv fanns men det hade varit för varmt att stå i solen och måla. Ibland känns det skönt att inte vara alltför ambitiös.

Hotellet vi bodde på i Ile Rousse hette Napoleon Bonaparte av alla namn. Det var ju på den här ön han föddes. 1769 om han  betraktas som fransman.  Men var det 1768 skulle han ha varit italienare eftersom Korsika då ännu inte var franskt. Palmer kantade vägen nedanför hotellet.

På kvällen promenerade alla längs havet ut mot fyren på udden. Försökte måla kvällsljuset innan mörkret föll. Men det gällde att vara snabb. Det var som att se en rullgardin sakta dras ned. Det gick inte att kura skymning någon längre tid.

Barbro