nuheter

Det är en besynnerlig blandning, mitt "upplägg" idag. Jag har beställt en intressant bok om Frank Oppenheimer som jag nu slukar. Den handlar till en början om tillkomsten av atombomben, och termometern vid mitt fönster har passerat trettitvågradersstrecket.

Denne egensinniga fysiker arbetade först tillsammans med sin bror Robert på Manhattanprojektet, som utvecklade atombomben. Det var den ultimata beställningen, fysiker hämtades från när och fjärran, till slut kom resultatet och Truman beslöt bomba Japan - med kända effekter och outhärdlig förödelse. Många fysikers varningar hade förblivit ohörda.

Efter detta kom Frank O att ägna sitt liv åt naturvetenskaplig folkbildning, framför allt skapade han den mönsterbildande institutionen Exploratorium i San Fransisco. En djupt engagerad folkbildare, en särling, en vänlig själ och en arg kritiker av rasdiskrimineringen. En komplicerad begåvning som gillade experimentet, handlingen och konstruktionen, naturens lagar.

Jag träffade denna man vid mitt besök 1981 på Exploratorium, han gick med käpp och var vänligt intresserad av mina frågor. Det var slående vilken värme han omgavs med, alla medarbetare behandlade honom som en gammaldags läromästare, med vördnad. Jag var mycket impad av farbrorn, och hans enorma skapelse, omtalad och hyllad över hela den pedagogiska världen. Hans storvuxna svarta hund ingav mig också respekt, den verkade lyda sin husses minsta vink och låg skrämmande nära mig i det trånga kontorsrummet dit jag visades in för att få träffa Oppenheimer.

Just när termometern kokar hinner jag till kapitlet där bomben testades för första gången.
Hettan spred sig, ljuset var starkare än något man känt till tidigare, och gräset på stäppen förvandlades till glas.

Mer om denna läsning senare.

Annagreta