nuheter

Sitter i skuggan under träden i Törnskogen. Här uppe blåser vinden i träden och jag tycker att jag håller huvudet kallt. Men jag ser hettan krypa över gräset där nere där inget skyddar mot den vita solen.
Tänker på kölden som knäckte allt och alla i vintras, också klätterrosorna som nu tynar mot husväggarna. Plötsligt glider en skimrande brunvit skönhet fram runt husknuten. Tyst och stilla närmar den sig de sista rosorna och börjar äta.
– Jaså är det du som är boven, tänker jag, inte den hårda kylan! Jag går in och hämtar mobilkameran, försöker fokusera rådjuret men ser inget. Det bruna blandas med det gröna. Hon tittar på mig en stund, går sen en liten bit ner i slänten som för att ge mig en ny möjlighet. Fortfarande kan jag i linsen inte urskilja henne mot allt det gröna. Till slut glider hon stilla i väg, som en hägring.

/Barbro