nuheter

Mitt galna liv, skriver Arvid Lagercrantz i sin bok med samma namn. Och jag tänker på allas våra galna liv, även om vi inte som han fått en diagnos. Han skriver om sig själv och om sin sjukdom, hur han led och behandlades och vad läkarna skrev i hans journaler om hans psykiska sjukdom. Han berättar om elchocker vid femton års ålder, terapi, massor med psykosmedicin under de maniska perioderna och tvångsintagning på Beckomberga.

Hur klarade han av att arbeta som en seriös och erkänd journalist under de friska perioderna när han hela tiden levde med hotet om nya skov?

Låt oss dela ensamheten, ber han, för vi är många människor som har samma problem. ”Jag känner mig stark och oövervinnlig. Åt helvete med alla gamla gubbar som jag fjäskat för. Jag känner mig fri nu. Jag kan stå för mig själv”. Så tänker han efter terapin samtidigt som han  känner skuld för sin självsäkerhet.

Tack för att jag får dela ensamheten – och för att jag fått en inblick i en värld som var mig främmande.

Barbro