Kärlek och jämställdhet
Bara en tidsfråga innan kvinnorna tar över. På sikt spelar kvotering ingen roll – kvinnorna kommer ändå att bli rikast och mäktigast, skriver professor Arne Jernelöv i skriften Amazonia – den framtida värld där kvinnor styr. Detta a propos diskussionen om kvinnor ska kvoteras in i börsbolags styrelser för att öka jämställdheten. Men den processen är redan i gång, hävdar han. Den behöver inte skyndas på. Andra menar att Jernelövs analys är förenklad och bristfällig. Samhällsekonomiskt räknar man t ex inte med det obetalda hemarbetet.
Samtidigt läser jag Märta Tikkanens bok om sina morföräldrar Emma & Uno – visst var det kärlek. Emma var 18 år när hon häftigt förälskade sig i den några år äldre Uno. De gifte sig och när hon var 25 hade hon fött sex barn. Uno var ekonomiskt obetänksam, hade försnillat hennes morsarv men hade en hög tanke om sin egen framtid. Han hade många järn i elden. Emma hade ansvar för alla barnen och blev tvungen att flytta hem till sin pappa som försörjde dem fram till sin död. Kontakten mellan Emma i Finland och Uno i Sverige skedde genom kärleksfulla brev. Inte förrän han flyttade hem sju år senare bröts den och de skildes. Varför? Vad hände?
Emmas och Unos kärlekshistoria utspelade sig för knappt hundra år sedan. Vad har då kärlek med jämställdhet att göra? Annat än att man har rätt att säga nej om man blir kränkt. A propos det som Ulla skriver.
Barbro
