Svarta hål är alltings ursprung
Svarta hål syns inte. Likväl finns de. Det kan man se på hur omgivningen reagerar. I alla fall har astronomer länge sagt att de kan se hur stjärnor dansar omkring något som måste vara materia. Att de påverkas av detta något för att det har så stor dragningskraft.
Jag är säker på att forskarna har rätt. Ändå är det så svårt att föreställa sig dessa svarta hål i rymden. Att något finns som är så stort och tungt och massivt att allt dras dit. Inget slipper därifrån. Inte ens ljus. Allt cirklar kring denna kärna. Det är alltings ursprung. Också vår egen galax har ett sådant supermassivt hål i centrum, läser jag på nyheterna. Men jag kan inte ta det till mig. Det går inte att förstå att vår innersta kärna skulle vara ett svart hål.
Barbro
Om framtoningen som övertalning
I dagens SvD beskrivs den nya humorduon Lindström-Schyffert. De framträder helt i vitt, oskuldens vackra färg, och med nakna fötter. Så rart, ska vi antagligen tycka, och så okonventionellt, kanske vi också ska tänka. Men det ska handla om vår fixering vid heminrednig, läser jag. De stora nakna fötterna är där för dekorationens skull (?) och för att vi ska stanna till och undra, alternativt beundra. Finns det ett samband mellan stora karlfötter i naket tillstånd och bra underhållning? Handlar det om den nakna sanningen? Schyffert har vaxat håret. Hans fötter vilar på det kalla stengolvet, medan Lindströms fossingar borrar ner sig i en vit /vad annars/ ryamatta. Jag undrar om det ska bli en rolig och tankeväckande föreställning. Bilden har i alla fall lyckats väcka mitt intresse. Så ska en slipsten dras.
Annagreta
Sakna
Hörde på radion att det vanligaste ordet under Almedalen var sakna. Är det det vi gör under den mest efterlängtade tiden i vår Nord? När vi äntligen fått värme och sol och grönska efter en kall och lång och påfrestande vinter, då saknar vi. Vi saknar det vi inte har. Vi saknar den tid som inte är just nu. Vi saknar allt vi kunde ha fått. Nu är sommaren på väg bort. Värmen och fukten ligger fortfarande som en kvävande filt över oss. Men nej. Jag saknar inte den tid som väntar, det som inte är. /Barbro